Hampus klassiker

Grattis! Hade kanske varit på sin plats att säga. Men det gjorde jag inte. I stället muttrade jag surt att det var tråkigt att höra. Då får jag väl lov att göra klassikern nästa år igen.

– Ja det ska jag också göra, förkunnade kunden. En klassiker för varje barn jag har ska det bli. På raken.

Nej, det tänker jag inte göra. Men kanske är det nu dags för klassiker nummer två. Den första gjorde jag 2006. 37 år gammal. 2010 ser fint ut när man skriver det. Undrar om jag ska sätta målet att klara klassikern på 20 timmar och 10 minuter året till ära?

Jag räknar med att Vätternrundan kommer att ta mellan 10 och 15 timmar. I år har jag som mest cyklat tre timmar i sträck. Det smärtar lite på insidan av knäna efter ett sådant pass. Förmodligen är något fel med sittställningen på min nya cykel. För så känns det inte på min mountainbike. Visserligen sitter jag inte i samma ställning lika länge när jag cyklar mtb – då står jag ju en hel del av tiden.

Men jag kommer att behöva hjälp att hitta den ultimata positionen på cykeln. Vilken tur då att jag köpt cykeln på Cykloteket som erbjuder riktigt bra efterservice. De ska få hjälpa mig att justera in allt som jag vill ha det.

Dags för Vätternrundan igen och en ny cykel införskaffades för ett par veckor sedan. Det blev en billig instegsracer. I ärlighetens namn vet jag inte hur mycket jag kommer att använda den efter Vättern. Bättre att skaffa en billig till att börja med. Nishikis Kriterium blev valet. Ganska basic komponenter men de duger för mig som starter.

Men sadeln var en plåga. Jag har tränat upp mina “sittmuskler” ganska bra genom att jag cyklar till jobbet varje dag. Trodde inte att det skulle göra så ont bara att byta cykel. 30 mil på den sadeln är helt otänkbart. Därför köpte jag en Specialized Avatar idag. Cykloteket har en sadelprovare där jag kunde mäta ut var mina sittben sitter och välja rätt storlek därefter. Vilken skillnad det blev direkt! Nu är det nästan fåtöljkänsla på cykeln!

För första gången har jag läst en artikel som enkelt kan förklara varför bukfettet är farligare än annat fett. Det är Dagens Nyheter som startat en serie om vikt och motion där bloggaren Moa Herngren berättar om sin väg från överviktig soffpotatis till en sju kilo smalare kvinna.

Tydligen ska man också kunna gå ned ett kilo i veckan om man använder en ny metod som är en lightversion av LCHF-metoden (Low carb high fat). Personligen är jag övertygad att det enda som hjälper är att stoppa i sig mindre än vad man gör av med.

En vuxen man behöver cirka 2000 kalorier under en dag för att “bara vara”, d v s genom att leva som vanligt utan att träna eller anstränga sig extra. Själv har jag nästan gjort av med en sådan dagsranson av kalorier varje dag sedan juldagen på mina träningspass.
Enligt http://www.kalorier.info/ motsvarar 3500 kalorier ca 450 gram fett. För att minska i vikt med 450 gram måste man förbränna 3500 mer kalorier än vad man får i sig. Minskar man sitt dagliga intag eller ökar sin dagliga förbrukning med 500 kalorier så förlorar man cirka 450 gram fett under en vecka (500 kalorier gånger sju dagar).
Om förbränningen är konstant även efter så långa och hårda träningspass som jag nu kör borde jag alltså förbruka nästan 4000 kalorier per dag. Nu stämmer ju inte detta riktigt eftersom jag skulle ha gjort av med “vilokalorier” de två timmar jag tränade även om jag inte rört på mig. Men som kompensation behåller jag en högre förbränning resten av dagen efter ett sådant pass. Men i bästa fall bränner jag 1,8 kg fett per vecka genom öka min dagliga kaloriförbrukning med 2000 kalorier.

Jag kompenserar detta genom att dricka en del öl och vin. Annars skulle jag ju snart försvinna!